Mina hundar

Icko en 9-årig jämthund som jag fick i present av Lars när jag lyckades ta min jägarexamen.
En duktig jakthund med hjärta av guld.
Lugn och trygg, har den klokhet som bara gamla hundar får.
Icko har varit min följeslagare på många kurser och en del av mina utbildningar.
Mycket tålmodig och tolerant, arbetsvillig på sina villkor och med glimten i ögat,
en relation som gett mycket men också krävt en hel del tankeverksamhet.
En sann och god läromästare.

Lucas snart 8 år är en mycket speciell och mycket liten Cocker spaniel.
Kom till oss när han var ett halvår.
Han fick inte den start i livet alla valpar har rätt till.
För att bygga upp honom började vi spåra och hittade rätt med en gång.
Han blev SVCH och används flitigt av olika jaktlag.
Tillsammans utbildade vi oss till eftersöksekipage.
Trots sin dåliga start eller pga, utvecklades han till en hund som alltid gör sitt bästa.
Tillsammans med Mikaela har han tränat lydnad och även lärt sig en del assistanshundbeteenden.
Agility är en sport som de flesta hundar gillar,
så även Lucas om Han får bestämma i vilken ordning hindren ska tas ...

Ragge en Pumi på snart 3 år, han valdes med omsorg, skulle bli eftersökshund för att avlasta Lucas som har mycket att göra under höstjakten. Jag ville ha en hund som var följsam,tuff, lättlärd och inte så väldigt social. Jag fick allt och lite till, med råge. HAn är alltid i min närhet, lär sig allt blixtsnabbt, inte alltid så bra då det lätt blir fel. Han väljer noga vilka som får bli hans närmaste. Vi började tidigt hans utbildning till spårhund, han gjorde det som krävdes, men inte mer. Han klarade sitt anlagsprov och tog sin första etta före 1-årsdagen. Tyvärr är inte Ragge skottfast, så vi fick ge upp spårningen.
En Pumi som inte får jobba mår inte bra, provade att valla med honom, men fårägaren tyckte det fanns för mycket jakt i honom för att det skulle vara bra. Det fick mig att börja leta alternativ till att valla får, hittade Treibball, en ny sport från Tyskland. Hunden vallar stora bollar, istället för får. Ragge och jag åkte på kurs och jag utbildade mig till instruktör. Ragge får utlopp för det han är avlad till att göra och jag behöver inte mata får.
Ragge lider av en överkänslighet som gör att han i perioder inte mår bra, med hjälp av en duktig veterinär och specialfoder kan vi idag kontrollera den bra. Det har varit mycket pyssel med honom. Träning får bli på hans villkor vilket lärt mig att vara effektiv, planera varje träningstillfälle, en kunskap jag fått utan att gå kurs.
Ragge blev ingen spårhund, men han har lärt mig att det finns något för alla hundar/förare, det gäller bara att leta och våga prova.
Ragge kan beskrivas så här, jag kallar honom Piggelin, husse kallar honom jordgeting ...